Igår när jag var nere och undersökte sladdbeståndet hittade jag K's låda med raggsockor kvar från lumpen-tiden. Vad glad jag blev! Hade helt glömt bort denna låda och precis insett att det börjar bli kallare och mina förra årets raggisar är så sönder att de är bortom räddning. Jag plockade upp ett par och skulle hämta de gamla trasiga ur en annan låda med vinterkläder. Däri hittade jag min gamla vinterjacka (sönderälskad som tappat både form och funktion), mössa (urvuxen) och vinterskor (rea, knappt använda). Jag gjorde slag i saken och plockade med mig både jacka, skor, mössa och ett gäng raggsockor och tog med de till kvinnan som numera sitter och tigger utanför Ica.
Det var helt plötsligt i somras då det samtidigt vid alla större butikerna i samhället, Ica, Willys, IKEA etc, satt en tiggare vid varje ingång. Jag tror Älmhultsborna blev rätt chockade. Ganska snart hörde jag kunder på jobbet som klagade. De tyckte att vi skulle köra bort de från dörren. Vi hade även diskussioner på jobbet där det å ena sidan pratades om att det var en liga som kommit hit eftersom de alla blev upphämtade i samma bil, pratade telefon under dagen och ett sittunderlägg som en person fick syntes senare tillsammans med en annan person. Å andra sidan tror man att det är en familj av just samma anledningar.
Jag tänkte på Emanuel Karlsten krönika, att det är bra att fattigdomen skaver. Jag vet inte vad jag ska tro, vilka de är, men jag vet att jag inte frivilligt skulle sätta mig och tigga om jag hade möjlighet till att jobba. Så alltså fick kvinnan vid Ica min älskade vinterjacka och varma strumpor.
Det var helt plötsligt i somras då det samtidigt vid alla större butikerna i samhället, Ica, Willys, IKEA etc, satt en tiggare vid varje ingång. Jag tror Älmhultsborna blev rätt chockade. Ganska snart hörde jag kunder på jobbet som klagade. De tyckte att vi skulle köra bort de från dörren. Vi hade även diskussioner på jobbet där det å ena sidan pratades om att det var en liga som kommit hit eftersom de alla blev upphämtade i samma bil, pratade telefon under dagen och ett sittunderlägg som en person fick syntes senare tillsammans med en annan person. Å andra sidan tror man att det är en familj av just samma anledningar.
Jag tänkte på Emanuel Karlsten krönika, att det är bra att fattigdomen skaver. Jag vet inte vad jag ska tro, vilka de är, men jag vet att jag inte frivilligt skulle sätta mig och tigga om jag hade möjlighet till att jobba. Så alltså fick kvinnan vid Ica min älskade vinterjacka och varma strumpor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar