2013-02-27

Kämpa våren och en annan femma.

Igår cyklade jag från jobbet kl 17.15 och solen gick preciiiiiiiis ner bakom trädtopparna när jag stannade utanför gymnasieskolan. (SNART ÄR VÅREN HÄR!)

Vi gick nämligen på föreläsning med Magnus Hedberg, en av killarna från Lyxfällan. Han pratade pengar och drog en massa festliga anekdoter från de olika avsnitten de spelat in. Det var inget nytt han berättade, men det var intressant att lyssna på och han var en väldigt duktig föreläsare. Vi konstaterade att både jag och Kristoffer har en väldigt hälsosam syn på pengar. Vi handlar inte för pengar vi inte har och det känns nästan som en bedrift när jag jämför mig med alla personerna som Magnus pratade om som har kreditskulder på alldeles för mycket. Däremot fick vi spartips för eventuella kommande barn. Vill vi ha ett sparkonto från det att barnen är små, spara inte i deras namn utan i vårt namn så att vi kan vara med och bestämma att pengarna går till tex en första lägenhet eller körkort osv och inte två turer till Ibiza under en sommar.  Kan ju vara bra att lägga på minnet. 

2013-02-21

På partaj

På lördagen, dagen efter utbildningen var vi ute i Älmhult. Först på förfest där jag träffade en kille och pratade med honom. Det som började med tandläkaresnack utvecklades sen till en diskussion om IKEA som företag. Han (född och uppvuxen i Älmhult, men inte jobbat för IKEA) tyckte en helt annan sak än vad jag tyckte. Det vi pratade om var inget jag tänkt på innan, men tack vare fredagens långa diskussioner var jag uppe i varv och vi diskuterade friskt. Sedan när vi gick vidare på klubb kom jag på något jag glömt att säga, letade reda på honom igen och framförde vad jag hade på hjärtat. Efter det frågar han mig "Hen, vad tycker du om det?" och så var diskussionen igång igen. Det hela urartade i och med att vi kom in på våldtäkter och jag grät för att jag var så arg och han fick ta emot all min ilska över att jag som kvinna känner mig rädd när jag går hem från krogen. Han gick, inte helt otippat, därifrån och jag stack iväg till dansgolvet. Jag måste slipa en del på mina argument så att jag nästa gång inte ska behöva gråta för att jag är så arg, men trots tårarna hade jag en så himla rolig kväll! Både roligt och tankeväckande att diskutera med någon som tyckte helt tvärtom och även sjukt kul att hänga med kollegorna utanför jobbet.

Tyvärr kan jag inte bjuda på några bilder på från kvällen eftersom klubben ligger typ 300 meter hemifrån så det kändes inte lönt att ta med den, speciellt inte när alla jag känner i Älmhult redan var med på festen :) . 

Dags för reflektion III

Förra fredagen höll vi till i varuhset. På förmiddagen pratade vi om situationsanpassat ledarskap, hur en medarbetare behöver olika mycket stöd och riktlinjer i olika arbetssituationer och vad som då krävs av dig som chef. Det var väldigt intressant att se när jag tillämpade det på mig själv och så vilket jobb min chef gjorde som fick på rätt spår relativt fort när jag inte såg meningen med att komma till jobbet. Och jag funderade lite på vad som hade hänt om han inte hade stöttat mig och fått mig att se framåt, då hade jag nog inte varit kvar på IKEA och kanske inte heller i Älmhult.

På eftermiddagen pratade vi uppförandekod. Det var väldigt roligt! Det är så enkelt att sitta och säga vad som är rätt och fel, men vi diskuterade gråzonerna, alltså där det blir knixigt och krångligt. Till exempel så förstår de allra flesta människorna att det inte är okej att komma till jobbet berusad. Men om man kommer bakfull, är det okej? Och vart går gränsen? Sen har vi ju Facebook där fler och fler är medlemmar. Om du har fyllt i att du jobbar på IKEA, vad får du då skriva på din egna status, och även där, vart går gränsen?

Hela eftermiddagen satt vi och pratade med varandra om detta. Jag vet inte hur mycket klokare jag blev, men bara att tänka efter gör något oss mig. Det skapar en reaktion och jag tar med den in i vardagen och börjar fundera över andra saker och varför jag/vi gör på olika sätt. Och det är väldigt nyttigt att ibland tänka efter. Fundera över varför jag gör på ett sätt och du på ett annat. Och även känna efter om jag gör saker för att det känns rätt eller om jag gör det bara för att jag brukar göra så. Som sagt, oerhört nyttigt.

2013-02-12

Driftansvarig och näthat.

I helgen har jag varit driftansvarig. Det betyder att jag har varit överallt i restaurangen där det behövs för tillfället. Bakat bullar i bistron, sorterat rent porslin i disken, lagt fram kakor från kallskänken, fyllt på mjölk när den tar slut och så vidare i oändlighet. Det har gått så oerhört bra (självklart när jag har så grymt duktiga kollegor!) och det är verkligen något jag vill utveckla. Tur är det ju då att jag går på den här utbildningen och får utveckla mig. 

MEN. I söndags när jag kom till jobbet såg det ut så här på dörren till vårt omklädningsrum: 


Skylten har suttit lite snett, så jag antar att någon bara har försökt rätta till den, men jag kopplade det direkt till programmet Kristoffer och jag såg kvällen innan, Uppdrag granskning om Män som näthatar kvinnor. Låter kanske lite märkligt hur jag kopplar en trasig skylt med TV, men jag såg direkt en våldtagen, slagen kvinna. Har ni inte sett programmet, gör det! Och våga lyft fram det! Våga säg emot på internet när någon inte uppför sig. Det här med civilkurage måste vi bli bättre på, både i vardagen och på internet. Och tänk efter innan du skriver något, hade du sagt så om personen stod framför dig? 

Dags för reflektion III


Förra veckan hölls utbildningen på IKEA Hemma. Bara det var spännande tyckte
jag eftersom jag inte hade någon aning om vad Hemma egentligen gör. De kallar sig
själva det 18 varuhuset i Sverige eftersom de har hand om all försäljning som sker via
internet och telefon. Där sitter även kundservice för hela Sverige och vi fick en rundtur i
lokalerna.

Under dagen pratade vi om IKEAs ledarförmågor. Hur du som chef ska lyckas finna balansen mellan nöjda medarbetare och bra försäljning.  Till vår hjälp hade vi ett specialutformat spel just för ledare inom IKEA. I spelet är du chef för en grupp och du ställs inför olika dilemman i vardagen, det
finns olika svar, men det handlar inte om vilket svar som är rätt utan själva spelet går
ut på diskussionerna vi för sinsemellan. Och vilka diskussioner vi hade! Det var oerhört
intressant att höra hur vi hade tänkt likadant men ändå svarat olika, eller tvärtom, när vi
hade svarat olika, men tänkt likadant.

När vi hade spelat och diskuterat i närmare 5 timmar var jag så oerhört trött över att
ha tänkt konstant, reflekterat och diskuterat att jag gick hem och la mig på soffan
och låg kvar där i två timmar. Men nu börjar det sjunka in hur viktigt det är att tänka
på alla olika aspekter inom företaget såsom säljmål, kostnadsmedvetenhet, smartare
lösningare, nöjd personal och samarbete och hur allt ska fungera. Det är mycket att ha i
huvudet samtidigt!


Rummet som vi satt i tillsammans.

2013-02-07

Torsdag = pannkakor

En ny favorit. Stekt kokos och honung, förjäkla gött!

2013-02-06

Pensionärerna och jag

Jag vet inte om det är Kristoffer som är gladast för att han träffat mig så att han har någon som drar med honom på tokigheter eller om det är jag som är gladast att jag träffat Kristoffer så att jag har någon som följer med på alla tokigheter. I vart fall. Jag tycker det är kul att lära mig saker och lyssna på föreläsare som pratar om intressante ämnen. När jag bodde i Stockholm försökte jag så ofta som möjligt åka på Konståkning .  Jätteintressant och lärorikt, men de gånger Kristoffer inte var med var det jag och pensionärerna. Så och idag när vi var på biblioteket och lyssnade på Lars Brink när han pratade om Raoul Wallenberg. Intressant, lärorikt och majoriteten pensionärer. Men vad gör väl det. Kul att sänka medelåldern!

Dags för reflektion II

I torsdags när vi träffades pratade vi om inlärningsstil, konflikthantering och Det Svåra Samtalet. Det här var oerhört intressant och gav mig väldigt mycket. Jag har alltid sett mig själv som en som har lätt för att samarbeta och att arbeta i grupp. Testsvaren från en av övningarna visade lite annorlunda. Att istället för att samarbeta så kompromissar jag väldigt ofta. (Inte bara att det syns som testresultat, utan när jag tänkte efter så stämde det väldigt bra med riktigt livet.) Skillnaden finns där om du tänker efter. Om man kompromissar hittar man en lösning som ingen av parterna är riktigt nöjd med. Det bästa med att kompromissa är att "äsch, hen fick inte som hen ville heller" vilket inte är ett bra resultat eftersom konflikten inte är löst, utan bara framskjuten. Att samarbeta däremot handlar om att lyssna på varandra och komma fram till ett tredje alternativ som båda parter är nöjda med. Och där måste jag bli bättre. Inte kompromissa bort mina egna önskemål utan istället väga de lika tungt som motpartens. 

Vad gällande inlärningsstilar tyckte jag det var väldigt intressant att jag som "aktivt experimenterande" inte tycker om kallprat. Att det är lite av ett kännetecken för oss som hamnade i den rutan (vi gjorde ytterligare ett test :) ). Jag kände mig lättad att det beror inte bara på att jag inte tränat så mycket på det, utan att det faktiskt är en del av min personlighet. Kändes lättare att acceptera och nu kanske jag kan lägga lite extra krut på att träna på det eftersom i många situationer behövs det (vilket jag märkte när vi övade svåra samtal!). Det funkar inte alltid att gå rakt på sak, även om det är uppskattat i andra situationer. Ibland måste man snirkla sig framåt. Övning ger färdighet och då är det skönt att jag nu är medveten om att jag faktiskt behöver träna på att prata runt saker och inte gå rakt på sak. Prata runt tills personen jag pratar med kommer fram till samma sak, så istället för att jag ger lösningen får hen komma fram till den. 

Nu ser jag fram emot imorgon och vad för tankar det väcker! 

2013-02-05

Dags för reflektion I

På jobbet har jag blivit uttagen till att gå en utbildning, en chefsutbildning som i slutändan är tänkt att leda till ett nytt jobb som ledare. Det är oerhört roligt och så himla intressant. Vi är ett gäng från varuhuset i Älmhult, Kalmar och Ikea Hemma. Tillsammans är vi 13 personer i åldrarna 23-40 och vi kommer att träffas en gång i veckan, vilket jag ser väldigt mycket fram emot. Jag tänkte skriva av mig här på bloggen eftersom jag har märkt att efter varje gång dyker det upp massa frågor om mig själv och det kanske klarnar lite om jag skriver.

Här är hela gänget samlat.

Första dagen började vi med att presentera oss. Alla var lite nervösa och väldigt förväntansfulla. Mina förväntningar på utbildningen är dels att jag ska få en massa verktyg till att underlätta/utveckla vardagen, men även att jag ska våga lita på mig själv och tro på mig själv som ledare. En 20 minuters lång presentation skulle vi hålla om oss själva. När jag satt hemma och förberedde mig kände jag, åh herregud, 20 minuter är jättelångt! Men väl på plats så flöt det på väldigt bra, och 20 minuter är inte alls långt när du ska berätta om vad som har format dig. Självklart att mitt gymnasium har spelat roll i mitt liv, jag tror att jag mognade betydligt fortare tack vare det. Men viktigast är nog ändå att jag föddes som mellansyster till två bröder, en två år äldre och en två år yngre. Min pappa skämtade alltid att jag skulle lära mig slå både uppåt och neråt på samma gång. Men sen barnsben har jag fått lära mig att ge och få respekt, uppskatta varandras egenheter och försöka hitta en lösning som alla tre är nöjda med. 

Eftersom uppstarten var med övernattning fortsatte vi dag två med gruppdynamik och hur alla grupper går igenom samma stadier när de bildas. Vi pratade feedback, hur man ska ge, men även ta emot. Oftast räcker det med ett tack! Vår föreläsare pratade även om hur vi ska dra lärdom av gässen (läsvärt!).

Min känsla av dagarna är först och främst: "så himla kul att vara igång!", men jag känner också "det här vet jag". Några av teorierna vi gick igenom har jag pratat om tidigare, mycket annat är sunt förnuft. Det är där jag blir nervös. "Om jag nu kan det här så är det bara att köra på, varför gör jag inte det?". Jag vågar helt enkelt inte lita på att jag kan, rädd för att misslyckas och där är vi tillbaka till förväntningarna, att jag ska våga tro på mig själv som en ledare. Det får ta tid, men nu är jag på väg. Torsdagarna framöver kommer bli oerhört intressanta med tanke på hur mycket jag börjat reflektera över mig själv på bara första tillfället. 

Grattis Kristoffer!

Jag har broderat med silvertråd :)

2013-02-03

Semla + sol = sant

Gårdagen bjöd på strålande sol och eftersom det är semel-tider beslöt vi oss för picknick. Vi orkade inte gå alltför långt utan det fick räcka med ned till sjön. Där insåg vi att alla ställen längs med promenadstråket låg i skugga. Men inga problem eftersom hela isen var ledig. (Inga andra puckon som vågade sig ut, men lugna, isen var toktjock, vi kollade innan!)

Först mufflade vi semla.

Sen njöt vi av solen.

Tills skuggorna blev långa och vi hade pratat igenom livet. Då hade vi njutit klart och traskade hem igen. (Och ja, självklart är det varm choklad i termosen.)



Sri Lanka på två veckor.

Jag ska berätta om vår Sri Lanka-resa. Två veckor spenderade vi i det underbara landet och allt var så bra/spännande/intressant/häftigt. Maten, naturen, människorna, historian, djuren. Mycket fascinerande.

Här är hela Sri Lanka. Landet är lite mindre än Irland, men väldigt bergigt i mitten så det tar sin lilla tid att ta sig framåt. 

Vårt första stop var Colombo (1). Vi landade på morgonen kl 0800 efter 12 timmars flygning (med mellanlandning!) och slogs av värmen och dofterna. En powernap på hotellet och sen var vi redo för stan. En tuc-tuc in till centrum och till National museet. Ett museum är ett museum och en storstad är en storstad. 

Vi käkade middag på The Zizzle där allt "zizzlade" (fräste/bubblade). Här är efterrätten, brownie, glass och chokladsås på en fräsande platta. Och kände oss sen rätt nöjda med storstadshetsen. Vi sov en natt på hotellet och dagen efter tog vi en buss till Kandy. (2)

Vi hamnade på ett sunkigt hotell som hade väldigt fin utsikt. Här är vår granne i palmen bredvid.

I Kandy finns ett tempel där en tand från Buddha (!!) sägs finnas. Vi såg ingen tand, men smygfotade en munk.

Templets vallgrav by night.

 Dag två i Kandy åkte vi på utflykt norrut. Vi träffade på en varan på vägen.

Första målet var Polonnaruwa (3). En gammal huvudstad där det nu finns kvar massa fina gamla tempel.

Det är skönt att vi tycker det är intressant båda två med gamla stenar och ruiner, annars hade någon av oss lätt tröttnat för här fanns det tempelruiner i överflöd.

Nästa stopp var Sigirya. Högst där uppe på berget (såg ut som en gigantisk sten, utkastad ensam bland massa skog) fanns bebyggelse. Så otroligt häftigt, framförallt målningarna som var halvvägs upp. Hur tusan fick de till det?

Blött och jäkligt var det.

 Men helt klart värt det för att få titta ner.

Dambulla var tredje stoppet, ett underjordiskt grott-tempel med festliga målningar, men vi stannade bara utanför eftersom vi var så kalla och trötta efter dagen. 

På tredje dagen åkte vi uppåt mot Nuwara Eilya (4), själva te-regionen av Sri Lanka. 

Vi stoppade på vägen vid ett gigantisk teplantage med tillhörande tefabrik och fick smaka på deras te (och självklart var vi välkomna att handla!)

I Ella (5) stannade vi för att ta lite bilder på utsikten för härifrån gick det bara neråt (från alla de 3000 meter vi hade åkt uppför)

 På vägen var det tempelstopp.

Och självklart ap-och vattenfallspause.

Vi kom ner till Yala (6) och nationalparken.

Där såg vi en massa häftiga djur. Elefanter, krokodiler, bufflar, diverse festliga fåglar och även en LEOPARD! Men den var lite svårare att fånga på bild. 

Här åt vi även Sri Lankas godast curry. Åhfyttirackarns vad gott. Jag dör godhetsdöden så här i efterhand. MMMMMMM. Mullimufflavadgott.

Morgonen efter åkte vi vidare till Mirissa (7), solen och värmen.

Här drack vi fantastiskt goda mangojuicer (och ananas, och papaya etc.)

Promenerade i solnedgången. (och självklart låg vi lite på stranden och badade och göttade oss.)

En dag tog vi tuc-tuc till granstaden...

 ...för att titta på ytterligare en staty (36 meter hög!)

 och även klättra högst upp i en fyr.

 Vi åkte på blåvalsjakt två gånger. Första morgonen fick vi noll napp, men andra morgonen...

...fick vi se blåval!! Sjukt mäktigt. Dock att vi fick vara ute i 8 timmar för att lyckas få syn på dem. Men inga problem för oss icke-sjösjuka. Värre var det för resten av båten.

Vi åkte vidare till Galle (8). Gamla stan låg i ett gammalt holländskt fort så gatorna var trånga och mysiga och byggnaderna andades historia.

Ytterligare en utsökt curry med fantastisk utsikt.  

Efter två sköna dagar i Galle tog vi tåget vidare norrut.

Tåget tog vi till Panadura där vi bytte till buss till Ratnapura (9). Efter två timmars letande efter hotellet fick vi en dusch och ytterligare en fantastisk curry. En powernap på 30 minuter och sen in i en bil som tog oss till foten av berget. Klockan 23.00 började vi gå. 12 000 steg senare var vi äntligen uppe. På toppen av Adam's Peak finns ett tempel och där är den en tradition att se soluppgången. Både bland turister och srilankeser. Alltså var vi inte ensamma. 

Men soluppgången var värd att vänta på. Det är något magiskt med att se solen gå upp. Jag får en känsla av att allt är möjligt. 

Sen traskade vi neråt igen. 

12 000 steg ner igen. Men utsikten var oerhört vacker.

Tillbaka till hotellet, käka lite, sen ombord en buss som tog oss till Colombo och sen ett bussbyte till Negombo (10). Där spenderade vi två nätter. Kvällarna drack vi te och spelade spel och dagen på stranden. Sen upp tidigt tidigt för att ta flyget hem igen. 

En fantastisk resa i ett oerhört spännande land. 

Att stänga ett gammalt och öppna ett nytt.

Den stora händelsen under hösten var ändå att hela Älmhultsvaruhuset flyttade. Från det allra första till det allra senaste. Det byggdes ett helt nytt handelsområde där IKEA-varuhuset blev klart först. 

Sakta, men säkert växte det ett varuhus fram. 

Tanken är att här ska ett större handelsområde växa fram och precis vid kanten står där en liten röd, gullig stuga. Vet inte om det är planerat eller om det bara var någon som vägrade att sälja. 

Vi fick möjlighet att kika in i nybygget. På med skyddshjälm och reflexväst så att vi syntes ordentligt bland byggdammet.

Jag och några till fick möjligheten att fixa i ordning. Det var mycket saker överallt. 

Sprillans nya vagnar med skyddsplast, visst skitsnyggt, men krångligt att plasta av. 

Som diskansvarig fick jag ordentligt med tid att bekanta mig med den nya diskmaskinen. 

En dag när jag cyklade till jobbet funderade jag på om det verkligen låg kvar. Dimman var så sjukt tjock att vad som helst hade kunnat försvinna. 

Vi hade en fest när hela varuhuset nästan var helt i ordning. Temat var 1958. "Klockrent!" tänkte jag, "självklart är jag en VM-silvermedaljör". Det tänkte ingen annan, för resterande kom klädda i fina 50-talskläningar. 

Innan dörrarna slogs upp var det sån ordning på allt. Spikraka rader med shoppingvagnar ser man inte alltför ofta.

I det gamla varuhuset påbörjades flytten. Bland annat med en köksauktion där alla visningskök såldes ut. Vi köpte inget, men det var kul att vara med på. 

På nya varuhuset skulle vi ha ett nytt sortiment med kakor. Och då fick vi ha en kakprovning för att se vilka av de 21 (!!) olika sorterna vi skulle ha.

En dag hölls en flyttkedja mellan det gamla och det nya varuhuset. Sveriges (världens?) längsta flyttkedja. Kändes nästan som om hela Älmhult var där. 

Det första IKEA-varuhuset stängde tisdag den 30 oktober. Dagarna innan var det utförsäljning, med start på 30% på fredagen kan ni förstå att det var full rulle hela helgen. 

Självklart var Kristoffer och jag där varje dag. Och en hel drös med andra. Helt sjukt vad med folk det var som skulle fynda.

Och på tisdagskvällen var allt tokfyndat. 

Hela varuhuset var helt tomt, förutom allra längst ner på tag-självlagret där de sista skåpsluckorna och kolfilter i utgående modell hade skrapats ihop. 

Det nya varuhuset byggdes på andra sidan av Älmhult, därav fixades vägar och gångbanor i ordning. Detta ledda till förstasidenyheten ovan. 

Den 31 oktober kom mina föräldrar och lillebror på besök. Mamma hade sportlov och det passade fint att göra ett besök hos sin dotter. Det klaffades in med en öppning av det nya varuhuset. Min lillebror är lika knäpp som jag och från klockan 19.30 på onsdagskvällen satt han och väntade utanför ingången.

Vi andra satt i bilen på drive-in bion och såg på Mamma Mia och käkade popcorn.

Varför sitta en hel natt utomhus? Jo, de 100 första fick behålla sin plats i kön. Alltså blev det en nöjd lillebror som fick komma hem med en sprillans ny fåtölj. (rätt dålig timlön med tanke på vad fåtöljen kostade och hur länge han satt där. Men det är ju grejen! Och jag hade suttit med honom om jag inte hade börjat jobba klockan 0800 den 2 november.)

Och han fick ju inte bara en fåtölj, han fick även hälsa på Ingvar som glatt stod och tog emot det första kunderna i det nya huset. (Ni ser lillebror och Ingvar till vänster om den blåa skylten i mitten)

Trött, men nöjd kom han in lillebror och gick direkt och tog sin en kaffe. Sen åkte han hem och sov resten av dagen och jag jobbade resten av helgen. Vilken succé öppningen var! Väldigt roligt och väldigt mycket jobb. Men så är det när värdens första IKEA-varuhus stänger ner och världens modernaste IKEA-varuhus öppnar.