2008-12-26

toalettbesök


Den obligatoriska juldagsutgången. Såhär snygga är vi.

2008-12-22

glad

I 5 dagar har jag fått somna på älsklings axel. Visst, det blir lite varmt, men så underbart mysigt. Sedan vakna på morgonen och det första jag ser är hans leende. Jag trodde aldrig jag skulle bli såhär lycklig.

2008-12-11

vänskap.

Något jag verkligen uppskattar är mina vänner som hör av sig spontant. Vi behöver inte höras varje dag och prata och analysera varenda del av varandras liv, utan när vi hörs löser vi det nya som dykt upp och när vi väl träffas är det som vanligt. Det spelar ingen roll att jag har varit hela sommaren uppe i grebbestad och jobbat hela hösten ännu längre norrut. Några fina finns kvar och de hör av sig. Ni är guld värda!

Jag önskar bara att jag hade varit modigare och inte behövt planera varenda dag i mitt liv. Vad är det jag är så rädd för? Varför måste jag redan idag planera vad jag ska göra nästa vecka fredag? Jag vill kunna vara spontan och göra vad jag vill någon dag, men jag är livrädd för att vara oplanerad. Jag vill kuna åka ner till Kotte och ta ett bloss med honom, men icke! Det är för oplanerat. Varför kan jag inte vara oplanerad?

Har även fått pussat på min pojke idag. Pepparkaksbak och hundpromenad. Mysigt ska det vara!

2008-12-07

smile.

Och blotta tanken på killen får mig att le. Jag kan sitta på jobbet under fikarasten, höra ansvarig prata om vad som ska göras efter pauen, se regnet ösa ner utanför fönstret, känna skoskavet, känna ryggvärken, tänka på Honom och bara le. Hela jag förvändlas till någon som strålar mer än Tjernobyl. Det känns förjävla bra. Min lediga tid kan bara tillbringas på ett sätt, tillsammans med Honom. Konstigt, hur blev det så? Vart tog min obundna tid vägen? Dagarna då jag inget var planerat. Eller vad tusan, när hade jag en sådan dag senast? Och var annars vill jag vara än alldeles, alldeles nära, där jag kan känna hans leende?

2008-11-10

Ego.

Jag tror verkligen att världens cirkulerar kring mig. Till och med så att jag blir riktigit arg på västtrafik för att de inte har anpassat bussarna efter mig och istället tänker på det allmänna bästa.

2008-11-03

syskonkärlek del 1

Ibland är jag så himla glad att jag faktiskt har växt upp och mognat. En sådan dag är när jag tar med min två år yngre lillebror på kvällspromenad och verkligen uppskattar hans sällskap. Inte att vi retar varandra som vi gjort under hela vår uppväxt, utan att vi uppriktigt gillar varandras sällskap. Att vi faktiskt har varandra, no matter what. Fin känsla.

2008-11-02

hellre slampa än player?

Under andra och tredje året på gymnasiet brukade jag och min sambo (egenligen kombo) kalla varandra för slampa. Inte för att vi var slampor (eller vart/när går gränsen från att vara allmänt kärleksfull till att vara slampig?) men ordet ligger fint i munnen. Speciellt om du går upp på första a:et och håller ut det andra, slAAmpaaaa! Kanske att någon v oss hånglade med någon oväntad ibland på en fest, men inte mer än någon annan.

Nyligen hade jag ihop det med en kille. Han är väldigt trevlig, men inte mer. Jag frågade häromdagen om vi skulle träffas, men saker hände och jag kände efter och insåg att nej, jag vill inte träffa honom. Diverse hetska sms skickades och i det senare frågade han "är du i så fall den player som du först beskrev dig vara?" (när jag beskrev mig vara en player kan ju tolkas också. Annan historia!) Jag lägger ner mobilen för kvällen till förmån för mina vänner och låter player-sms:et vara obesvarat.

Dagen efter, på jobbet, inser jag att jag är lite stött av det här påståendet. Jag har verkligen aldrig sett mig själv som en player och känner mig lite påhoppad. (men slampa har jag kallat mig!?) Och jag blir stött när någon kallar mig player, men slampa är jag frivilligt. Tänkte först att är det bara för att ordet player kopplar jag samman med att krossa hjärtan och lura folk med flaska känslor, och en slampa har bara lite mer sex med folk.

Dock insåg jag nu, visst kallade vi varandra för slampa i ett halvår, men det har inte varit värre än det. Inga känslor någonstans förrutom vanliga kompiskänslor. Den här killen, kanske tycker jag är en player, men framförallt är han ju besviken/arg/sur/ledsen på mig. Det är ju det jag tycker är jobbigt, skönt att jag kom på det.

Får en tjej verkligen vara player, eller är hon en slampa?

2008-10-18

tron på människan del 1.

Jag blir så besviken på livet ibland. Vart tog tron på mänskligheten vägen?

Jag var nyss och handlade och blev påhoppad av en telefonförsäljare. Direkt slutade jag lyssna när han börjar gå på om att mobiloperatören jag har nu är kass och att hans operatör är mycket bättre. Varför kan jag inte bara ödsla några minuter och lyssna på vad han har att säga, och inte ha förutfattade meningar om att det enda han försöker är att lura mig på pengar. Vart tog medmänskligheten vägen? Har jag blivit så hjärnvättad om att allt handlar om att tjäna pengar på mig att jag inte längre tror att någon kan göra något med bara en tanke om mitt eget bästa bakom?

Det är sorgligt.