Något jag verkligen uppskattar är mina vänner som hör av sig spontant. Vi behöver inte höras varje dag och prata och analysera varenda del av varandras liv, utan när vi hörs löser vi det nya som dykt upp och när vi väl träffas är det som vanligt. Det spelar ingen roll att jag har varit hela sommaren uppe i grebbestad och jobbat hela hösten ännu längre norrut. Några fina finns kvar och de hör av sig. Ni är guld värda!
Jag önskar bara att jag hade varit modigare och inte behövt planera varenda dag i mitt liv. Vad är det jag är så rädd för? Varför måste jag redan idag planera vad jag ska göra nästa vecka fredag? Jag vill kunna vara spontan och göra vad jag vill någon dag, men jag är livrädd för att vara oplanerad. Jag vill kuna åka ner till Kotte och ta ett bloss med honom, men icke! Det är för oplanerat. Varför kan jag inte vara oplanerad?
Har även fått pussat på min pojke idag. Pepparkaksbak och hundpromenad. Mysigt ska det vara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar