2011-11-30

Dansk förlust i HCMC



Kvällen spenderade vi med att insupa den lokala kulturen. Vi såg en badmintonmatch på en nästan fullsatt arena. Tydligen har Danmark och Vietnam ett samarbete, dansk kultur och mat här i Vietnam och jag antar att det samma sak, the other way round. Tydligen är Danmarks kronprins just nu i Hanoi för att besöka landet. I vart fall spelades en badmintonmatch mellan danska och vietnamesiska spelare. Vi stannade inte hela tiden utan gick efter ett set, vi hade en middag att vara i tid till. Det var väldigt kul att få uppleva stämningen på läktarna. Så fort någon av spelarna tog poäng så jublades det vilt och när den danska spelare spexade lite så kiknade den vietnamesiska publiken av skratt. Helfestligt!


Det var även en man på plats. Han pratade väldigt mycket och blev väldigt fotad. Tyvärr är jag ungefär lika bra på vietnamesiska som de är på engelska så hans budskap nådde inte riktigt fram till mig, men jag jublade ändå.

En stor dos historia


Heini stänger nedgången efter sig.

Dagens utflykt gick först till Cu Chi-tunnlarna som är ett 250 km långt tunnelsystem där gerillan stred mot de amerikanska soldaterna. I herrans många år levde de i dessa tunnlarna, under vissa perioder var de endast ovan jord nattetid. Och vilka tunnlar! Det fanns alla sorters salar, sjukhussal, förrådssal, kökssal, frititdssal etc. Allt utgrävt för hand. Dessa tunnlar vi besökte blev bombade och har sen blivit utgrävda igen, på senare år. De har blivit lite vidgade, men herregud vad trångt det var. Standardmått på 1,2 m x 0,8 m. Alltså fick vi gå framåtböjda hela tiden. Jag duckade extra mycket eftersom det ibland flög fladdermöss över huvudet och för att då slippa få dem i ansiktet...


På väg ner.

Jag tyckte att det var jobbigt att gå i det området. Det är en plats som oerhört många har dött på och att tänka tankar om det får mig att bli nedstämd. Men det var ingenting jämfört med krigsminnesmuseet. Alla bilder, alla döda människor, alla förstörda liv, alla deras historier... Det som kändes mest var en flickas brev till Barack Obama. Ett brev innehållande brustna förhoppningar om livet. Usch.

Tack, säger jag för mitt liv.

Lunch åt vi på en vietnamesisk restaurang med vietnamesisk buffé, alltså oerhört många smårätter som äts med de obligatoriska pinnarna. Och som alltid är desserten en purfärsk frukttallrik.


Glada gänget.


Bästa desserten.

2011-11-29

Mekong-deltat.

Mekongfloden rinner hela vägen, från Kina, via Laos, Burma, Thailand och mynnar ut i Vietnam och Kambodja (deltat är så stort att det sträcker sig över gränsen). Floden består av många floder som bildar små öar där det bor människor. Självklart lever de väldigt nära vattnet, vissa till och med på vattnet. Jag läste även att man mellan 1995 och 2005 har hittat oerhört många nya arter i just Mekongdeltat, både växt- och djurarter.


Vattenkokosnöt.

Vi var där idag och fick oss en tur. Först förbi ett Cao Dai-tempel och en historia om religionen med allt vad det innebar.


Själva altaret inne i templet.

Vidare till en stor båt som tog oss över den stora floden så att vi kunde byta till en mindre båt för att ta oss uppström på en flod som gick mitt mellan två öar. Där på ön besökte vi en familj som framställde kokosnötsgodis. Mumma! Vi testade även risvodka med egenproducerad honung och citrusfrukten komwat. Förvånande gott! På en annan ö fick vi smaka färska frukter, ananas, papaya, longen och jackfrukt. Riktigt, riktigt gott. sedan fick vi åka med lokalbefolkningen på deras båt genom hela ön (med möten på supersmala floden!) tills vi kom ut på andra sidan där vår stora båt mötte upp och tog oss tillbaka.


Självklart hade hon som paddlade en rishatt på huvudet.

2011-11-28

Vilken skillnad!

Det här är en galen stad. Vart man än går får man se upp så att man inte blir påkörd av en vespa/moppe. Ho Chi Minh City har ca 9 miljoner invånare och 3 miljoner vespor/moppar! Vi har spenderat dagen genom att åka runt på de olika hotellen för se hur de ser ut och vad som finns att tillgå. Människorna här är fantastiska. Så oerhört vänliga och söta, även om jag inte riktigt förstår deras engelska än. Imorn ska vi på utflykt till Mekong-deltat. Det blir häftigt!


Jag med Uncle Ho på en 500 000 dong-sedel.

2011-11-27

VIETNAM!!!

Hej!
Nu är jag här!
Efter en resa på 20 timmar landade jag tillslut i Ho Chi Minh City. Festligast under resan var när jag pratade engelska med personen i sätet bredvid ett tag tills vi insåg att vi båda kom från Sverige. Blivande kollegan Andreas träffade jag i Frankfurt och i HCMC mötte destinationschefen Petri upp. De andra två svenska i teamet (men en av de var dansk!) såg vi på stan under kvällen och de finska tjejerna landade lite senare. Har inte hunnit träffa de än. Tidsskillnaden är 6 timmar, alltså klockan är snart 00.00, vilket betyder 18.00 i Sverige. Det känns helt overkligt att jag är här. Känner mig lite trött och grinig, men inget som inte en varm dusch och en god natts sömn kan hjälpa. Imorn ska vi på hotellvisning i HCMC och efter det blir det utflykter. Spännande! Och ja, jag har redan fått sett min första rishatt i Vietnam.


utsikt från mitt hotellrum.

2011-11-06

bloggpause.

Hej!
Jag befinner mig hemma i Sverige. Jag träffar underbara vänner jag inte sett på länge, jag får besök av min kära familj, jag går på stan, fikar, fönstershoppar, handlar, lagar mat och myser med Kristoffer. Inte jättelattjo att berätta om helt enkelt. Den 26 november åker jag till Ho Chi Min City, Vietnam. Det kanske kommer några nya inlägg innan dess, men inget ni ska hoppas på. Vill ni hänga med vad som händer kan ni kika på http://twitter.com/#!/toppsnacka, annars hörs vi i slutet av månaden. Puss!