2012-02-14

En snabbis till Saigon.

7 dollar kostade biljetten för att åka de 210 km till Ho Chi Minh City. Bussen skulle avgå någon gång mellan 13.30 och 14.00 på söndagen.



Men vem är väl grinig över bussen inte dyker upp i tid? tänkte jag när jag tillslut kom ombord kl 14.15. Jag hade ju under väntetiden lyckats få med mig en matlåda...



...innehållandes en prima mangopannkaka! Plus att gardinerna var mycket vackra på bussen:



Väl framme i HCMC fick jag checka in på eget rum och bodde med en såhär stor säng alldeles ensam:



Efter middagen med hela familjen och efter ölen och samtalet jag och Aksel hade, gick jag och la mig på tvärsen bara för att jag kunde. Måndagen ägnade vi åt att göra sånt som turister gör och som jag inte riktigt hunnit med eftersom jag alltid jobbar när jag är i HCMC. Till exempel besöka Jade kejsarens pagoda:


(och här har ni hela familjen Sundås, kompis, pappa, mamma, Aksel, moster och syster)


Jag vet att att blundar, men vi är söta ändå. Vi fick allihopa plats i en och samma taxi, jag satt fram och guidade mina glada gäster.



Allt tar ju tyvärr slut och Aksel lyckades överraska mig med ett blombud, från Sverige innan jag tog bussen tillbaka. Det var min underbara man som bett om leveranshjälp till en fästmö Långtbortistan. Jag fick ett härligt, blommigt roshjärta som luktade så gott, så gott.



Sen åkte jag till flygplatsen och fick åka med de finska arrivalbussarna tillbaka till Phan Thiet och jobb dagen efter. Hela vägen satt jag alldeles lycklig, med fjärilar i magen, bubblig i hela kroppen. Över att jag fått umgåtts med Aksel, att jag fick mysa med hans familj och att jag fick en påminnelse om hur mycket Kristoffer älskar mig. Heini, som jag åkte tillsammans med, hade god lust att slå till mig när jag hela tiden påpekade hur fantastiskt underbart livet är och hur vackert det är med drakfruktsodling nattetid. Helt fantastiskt vackert:


1 kommentar:

Maria sa...

Är du då inte alldeles sötast i hela världen :))
puss älsklingen min