En liten dipp

Idag efter träningen stod Karin och jag i omklädningsrummet och var sådär härligt gött bittra. Vi båda ville bara komma hem och få träffa några kompisar som vi inte umgåtts med konstant i en månad. Få prata med en familj som förstår en. Laga sin egen mat och inte behöva vänta på att mamsen kommer hem från jobbet bara för att jag inte kan förklara på ryska att jag kan laga min egen mat. Att bli uppringd av en trevlig kompis som redan har planerat något kul och slippa dra i hela utekvällen själv. Eller alla dessa fylleragg från McDonalds-kön som ringer och snackar ryska med en. Som sagt, i McDonalds-kön, efter några öl, flyter ryskan perfekt, men dagen efter fattar jag inte lika mycket. Men de ryska killarna är rackarns snabba på att ta ens telefon, ringa upp sin egna mobil och på så sätt få ens nummer. Rackarns, de har varit ute och flugit förr.. Eller få gå på dejt med någon som förstår en, eller bara få prata med någon som förstår en.

Jag har nog aldrig förr träffat så många människor och umgåtts med de utan att kunna prata ordentligt. Min hjärna är alldeles slut av att tänka på ryska, och jag är lite matt av att inte få göra mig förstådd. Menmen, jag är utbjuden på dejt nu av en kille som pratar lite engelska, så livet är inte helt purjo. Satt idag tillsammans med kära baboshkan på en parkbänk utanför huset och samtalade. "vackert väder", "är du hunrig" och det var ungefär det. Helfestligt!