Man skulle kunna tro att det här är två söta knoddar på ca 5 år som står vid sidan av rampen alldeles förtjusta över vilka trick "de stora grabbarna" klarar av och hur fort det går.
ICKE! Det här är elakhet i sin renaste form.
Kristoffer och jag promenerar förbi precis samtidigt som killen på skateboard ramlar och knoddarna hånskrattar!! Verkligen hånskrattar och klämmer in några "han är så dålig" och "han kan ju inte". Sen när skateboardkillen väl klarar tricket säger knoddarna "usch vad tråkigt". Vi blev alldeles fundersamma och stod och lyssnade ett tag och knoddarna fortsatte att ömsom hånskratta ömsom beklaga sig att tricken klarades av. På riktigt! Jag skrattade också, men inte åt att killen på skateboard ramlade utan dessa småknoddar. Så elak får man bara vara när man är barn.
OBS! Inte Älmhultsungar, utan fördärvade Stockholmkids.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar