Det är mycket nu.

Först väntade jag på att krya på mig efter operationen, två veckor senare kände jag mig redo. Tog ett efter-kort för att verkligen visa hur svullen jag var och hur bra det hade blivit. Då hittade jag inte sladden till mobilen, när jag väl hittade sladden så var mobilen på lagning och jag ville inte berätta om operationen utan fina illustrerande bilder. När jag väl insåg att det kommer ta tid att få tillbaka mobilen skulle jag sätta mig ner och skriva en rad eller två, men då hade det tagit slut mellan mig och Persson, och då blev det för mycket att skriva blogg. Så nu sitter jag fyra veckor efter operationen och berättar att jag både överlevt och gjort slut med pojkvännen utan att egentligen berätta om det. Flyttade ifrån honom i lördags och spenderar nu tid med mamsen och papsen. 14 månader tillsammans och det känns väldigt konstigt att inte ha honom där. Men med tiden vänjer jag mig väl och nästa måndag börjar jag plugga ryska. Då blir det annat att tänka på.