En drömsemester på Kos

Och nu när jag har farten uppe. Ett inlägg som har legat på vänt ett tag, diverse bilder från vår första semester tillsammans. Det här blir inget inlägg som avslöjar den grekiska ekonomiska kollapsen eller svarar på frågan om varför greker pensionerar sig så tidigt. Nej, det blir en helt vanlig charteruppdatering.

 I slutet av maj var Kristoffer och jag på Kos. På Kos finns finaste Annamari och Christian, mina kära kumpaner från Villa Yanni nr4 (bild). Bästa sättet att resa om man nu inte längre är guide, det är bannemig att vara vän med guiderna. För vilken fantastisk vecka vi hade!! Och så väl vi blev omhändertagna. Bäst att visa i bilder tror jag.

Första kvällen spenderades på en bar med en stor tv och en schlagervinst. Seger smakar så gott tillsammans med öl.


Tillsammans hyrde vi en bil och åkte på tur över hela ön. Åh vad jag älskar att åka på äventyr med kära vänner.


Annamari och jag badade medan grabbarna försökte fånga fisk. Det lyckades inte jättebra för dem, men vi hade det desto skönare.

Mycket pussandes blev det.

Och eftersom Christian är uppväxt på Kos så kunde han visa oss alla hemliga ställen. Till exempel Påfågel-skogen, eller som vi säger på finska, riikinkukko.

En annan dag åkte vi på båttur mellan öarna. 

Finfina Sofia är en toppenguide. Henne har jag inte sett sen vi var på guideskola tillsammans i januari förra året.

En hel del olivträd finns det i Grekland. En snygg grabb fanns där också, men han är ganska mobil.

En annan dag hyrde vi cyklar och cyklade uppåt. Två timmar tog det oss att cykla, SEN började vi gå.

Det blev molnigt efter ett tag.

Och ytterligare två timmar senare nådde vi toppen. Då var det bara att gå ner igen.

En kväll blev vi bjudna hem till Christians grekiska släkt. Det här var något som vi hade pratat om, när vi satt på taket i Egypten. Att vi skulle ses, ett år senare på Kos och att Annamari och jag då jättegärna ville träffa hans grekiska släkt. 

Och tänkt vad fantastiskt mysigt det var att få sitta under vinrankan och äta dolmares och grillat kött med äkta grekisk tsatsiki. 

En tredje dag tog vi båten över till Turkiet.

Där hälsade vi på mina fina Vietnam-kollegor. De fastnade inte på bild, men det gjorde däremot dessa coola kidz.

Självklart hittade vi ett gäng pelare.

Åh, jag blir alldeles knollrig av dessa historiska stenar. 

Ganska ont gör det i hjärtat när jag vet att det är jag som ska åka "hem" till Sverige, det är inte jag som är ute i världen längre. Men samtidigt måste jag komma ihåg känslan jag hade i slutet av förra säsongen, hur mycket jag längtade efter Kristoffer. Och då är det näst bästa att få komma och hälsa på mina fantastiska vänner som jag längtar efter mest hela tiden.



Tack älskade Annamari och Christian!