Maximalistiskt leverne

En känsla har bosatt sig i kroppen. Ett litet hopp och tro på att vi är på väg att färdigställa ytterligare ett rum. Vi fick stor målningshjälp i helgen som gick och jag har kunnat föreställa mig hur rummet ser ut färdigt. Eller mer föreställa mig att vi kommer bli färdiga.

I förrgår kom jag hem med nytt-nytt julgranstillbehör. Igår köpte jag en pinnsoffa och en stol. Idag en julbelysning och en krok. Igår började jag måla ett skåp, sätta upp en skylt, pyssla på en julkrona. Har aldrig handlat så här "mycket" prylar. Köpt saker för att få till detaljerna. Sätta upp en tavla och känna att vi börjar bo in oss. Fixat saker för att få till detaljerna. En lampa som fungerar. Ett hål som spacklas igen. Sälja en hylla för att påskynda processen om vår förvaringsvariant. Plantera en buske på rätt plats i trädgårn. Börja känna hopp om villalivet. Känna mig stolt över huset vi bor i. Väggarna som vi har målat.

Snart ska jag bjuda på en bild eller två.

På ett dansgolv någonstans

Svettiga kroppar som rör sig i takt till musiken. Rök. Blinkande lampor. Ett taktfast dunk som känns genom hela kroppen.

Låten som spelas är inte någon jag lägger till i min spellista. Den har inte spelats på radio på flera år. Om någonsin.
Men jag dansar. Jag dansar som om det bara vore jag och mina vänner på dansgolvet. Jag dansar som jag aldrig dansat förr. Jag dansar som om jag älskar låten. Sjunger med, har inlevelsen. Jag ser att mina vänner känner exakt likadant. Vi dansar som om det inte fanns en morgondag. Vi dansar och sjunger tills rösten spricker och benen inte orkar mer. I ren eufori rör sig kroppen i takt till musiken.

Men jag känner att det är inte min låt. Fake it 'til you make it har aldrig kännts så rätt. Ett tag tror jag att det är på riktigt. Att det är min favoritlåt som spelas. Att jag aldrig varit så nöjd som just här på dansgolvet i takt med min egen kropp. Var går gränsen mellan att låtsas och att verkligen vara?

Plötsligt händer det!

På frågan "hur trivs ni att bo i Älmhult?" brukar jag svara att vi trivs förvånansvärt bra, men det är så tråkigt att det ligger så avsides, ingen av våra nära och kära brukar ha vägarna förbi. 

Men dra arslet i gruset! En av mina gamla gymnasiekompisar är på spinninginstruktörsutbildning i just Älmhult!! En utbildning på mitt gym! Så efter mitt pass idag kunde jag krama om henne och imorn planerar jag att träna klart lagom till hennes lunch så att vi hinner tjöta lite. SÅ HIMLA KUL!!

Bild från Bermuda. Hon som sticker fram huvudet där bakom hänger i Älmhult just nu. Hon till höger är ju här jämt...

Ovärt eller bara värt?

Det här med att vara bekväm och att inte orka lägga tid på att ta reda på vad saker kostar och vad du betalar för det. Det kan ju vara, ja bekvämt, men för att slippa betala mer än vad du behöver så kan det vara värt att investera lite tid. K har varit runt på personliga möten för att kunna se var han/vi kan bli erbjudna bäst ränta på lånen hos de olika bankerna. Jag har ringt till de som inte har kontor här i krokarna. Tillsammans kan vi ha lagt ca 3 timmar på möten och research. Vad vi sparar på dessa 3 timmar? Jo, närmare 8 000 genom att byta bank. (På ett år. Troligtvis byter vi ju inte på ett tag och då blir de 3 timmarna ännu mer värda. ) Lätt värt!

Sinnesfrid

Häromveckan var jag ledig och förberedde inför Ks hemkomst. När han kom hem pekade jag på alla våra täcken och sa "behöver vi alla dessa?!". Alla kuddar, alla lakanset, handdukar... Hade även plockat några av hans kläder som bara legat i garderoben i några år. Vi gjorde oss inte av med allt överflödigt, absolut inte. Men istället för att exempelvis ha 5 extra täcken har vi nu 2 som ligger i närheten av extrasängen och väntar på gäster. Jag vill mycket hellre att våra extratäcken används av någon annan än ligger i en garderob och väntar på det eventuella tillfället när vi har 5 gäster på samma gång (som vägrar sova med sovsäck/filt).

Det som jag rensade ut hamnade nere i källaren i väntan på bättre tider. Dessa tider var idag! Jag åkte tillsammans med grannen (och hennes påsar) till second hand och lämnade in.

Det är så himla skönt att rensa ut. Lättare sinne, mer plats, var sak har en egen plats, nyttokänslan osv.

På loppis hittade jag ett par ersättare till mina svarta jeans som vilken dag som helst spricker i skrevet. En blus som kompletterar min garderob. Två glasskålar till vatten för katterna istället för de jag haft sönder.

Toughest race

Var i Göteborg i helgen och sprang mitt 5:e och sista Toughest race för säsongen. Förra året var det svinkallt, blött och jävligt, i år var det bara jävligt. Jävligt kul och jävligt jobbigt. Hade som mål att komma top 100. Slutade på en 106:e plats vilket jag är asnöjd med (om jag inte hade sprungit fel så hade jag tagit de placeringarna, så jag är supernöjd.) 

Oerhört stolt över att jag har lärt mig och framförallt blivit starkare sen förra året. Klarade 38/40 hinder, föll på handstyrkan i vänsterhanden. Annars superdupernöjd över att jag klarade "Flying Monkey" som är ett svårare alternativ. Testade på hindret första gången för några veckor sen, halkade av det i Köpenhamn och klarade det helt nu i Göteborg. Finns en prima film upplagd på Instagram (@cjagestedt) om ni vill se :) Också himla kul att helgen blev en lite av en familjeutflykt då vi sov hos min bästa vän och päron kom ner och hejade på.

Platinum Riggen, här föll jag halvvägs.

Rökigt och lerigt hopp.

Verkligen, jag tycker att det är så himla roligt att springa OCR (=hinderbanelopp). Jag får lyfta mig själv över hinder och jag bevisar för mig själv att jag är så oerhört stark. 

Nu är planen att jag ska bli lite starkare, snabbare och uthålligare då jag har anmält mig till kvalificering till elitklassen nästa år. Ska bli spännande och se hur bra jag kan bli. 

Materiell lycka

Idag fick jag ett samtal från ICA, jag hade vunnit! Eller jag och min katt hade vunnit. En prima FATBOY som kattvariant. Helt enkelt en sittpuff. Jag tog med den hem och vi provade och godkände den direkt. Alltid kul med ny grej.