Sinnesfrid

Häromveckan var jag ledig och förberedde inför Ks hemkomst. När han kom hem pekade jag på alla våra täcken och sa "behöver vi alla dessa?!". Alla kuddar, alla lakanset, handdukar... Hade även plockat några av hans kläder som bara legat i garderoben i några år. Vi gjorde oss inte av med allt överflödigt, absolut inte. Men istället för att exempelvis ha 5 extra täcken har vi nu 2 som ligger i närheten av extrasängen och väntar på gäster. Jag vill mycket hellre att våra extratäcken används av någon annan än ligger i en garderob och väntar på det eventuella tillfället när vi har 5 gäster på samma gång (som vägrar sova med sovsäck/filt).

Det som jag rensade ut hamnade nere i källaren i väntan på bättre tider. Dessa tider var idag! Jag åkte tillsammans med grannen (och hennes påsar) till second hand och lämnade in.

Det är så himla skönt att rensa ut. Lättare sinne, mer plats, var sak har en egen plats, nyttokänslan osv.

På loppis hittade jag ett par ersättare till mina svarta jeans som vilken dag som helst spricker i skrevet. En blus som kompletterar min garderob. Två glasskålar till vatten för katterna istället för de jag haft sönder.

K är utomlands...

...och då passar någon på att rensa upp i hans garderob. Nej, jag har inte slängt ut något plagg än (även fast det kliar jättejättejättemycket i fingrarna till att göra så). Jag har istället hängt upp alla hans t-shirts med tryck på  (29 + de i tvätten/packningen). De hänger nu på galgar vända åt fel håll. Tanken är att han ska använda de tshirtar han nu vill använda, vända galgen åt rätt håll och sedan ser vi efter en tid vilka han absolut inte använder. (det vet jag redan eftersom de har legat längst in i garderoben i några år, men det är ju ändå hans kläder, och jag vill att han ska komma till samma insikt). De helt vita och de helt svarta tänker jag att de som passar får stanna och de som är för små/stora får åka.

När jag har pratat om att rensa i hans garderob säger han att han absolut inte vill slänga/skänka något som fungerar. Men min uppfattning är att du bara ska ha sådant du använder i garderoben. Resten är ju bara att ge bort till någon som faktiskt använder det. Nått annat han brukar säger är i stil med "men du'rå!?" och syftar på kläderna i min garderob. Leggingshögen har nyligen krympt till att bara innehålla sådana i rätt storlek till mig och tänkte även rensa lite till innan han kommer hem igen så att inte det argumentet biter heller :) . 

Varför jag är så fixerad på att inte bara rensa i mina grejer utan även i hans? 

Vi bor i samma hus och samsas således om utrymmet. 

Jag känner en oerhörd lättnad när jag gör mig av med saker och vill att han ska få ta del av känslan. 

Jag strävar efter att ha prylar hemma som vi använder och jag har sett att K har svårare att göra sig av med onödiga saker än vad jag har, alltså jag vill hjälpa honom. 

Varför inte ha kvar sakerna om de nu får plats och fungerar? 

Onödiga saker tar onödig plats från annat. Vi har det ganska rörigt hemma (fullt förståligt då vi fortfarande är relativt nyinflyttade), men jag drömmer om ett mindre prylrikt hem. Jag ser framför mig hur mycket mindre rörigt det kommer vara, hur det kommer ta mindre tid att hitta det du letar efter och hur mycket lättare det är att städa. Och varför ska jag ha något som samlar damm och tillslut slutar fungera när jag istället kan skänka iväg det och låta det göra nytta hos någon annan?