Bortglömd? Sällan!

Min finfina prins lyckades allt skämma bort mig lite, hela vägen här borta i Sandlådan. Igår kväll kom Malin och knackade på dörren. I handen höll hon en blombukett, sträckte fram den och sa "som jag har letat efter rosor!" Tack Malin för insatsen och tack Kristoffer för den fina buketten.

Mitt hjärta.

Idag har vi varit tillsammans ett helt år. Det låter så lite, ett år. Det känns som om du alltid har funnits i mitt liv. Den dagen när jag såg dig för första gången så visste jag direkt att jag ville vara med dig. Att du verkade lika intresserad av mig som jag var av dig, bara förstärkte känslan av att de skulle bli vi två. För att citera min favoritutflyktsfilm:

It was like shooting a sitting duck. A little small talk, a smile and baby I was stuck.



Det gick fort, jag vet, men det kändes så rätt. Kristoffer, min prins, mitt hjärta. Du är mitt allt och SOM jag älskar dig.



För er som undrar hur tusan vi klarar av att vara ifrån varandra kan jag berätta att det verkligen inte är lätt. Långdistansförhållande är inte det bästa. Varje dag tänker jag på och längtar efter honom, men eftersom jag vill arbeta med det jag gör och inte vill förlora Kristoffer så måste det funka. Och då gör det det. Det är tur att Internet funkar och att det är såpass lätt att ringa till varandra. Nästan varje dag pratar vi med varandra och om vi missar en dag känns det väldigt jobbigt. Ofta säger vi ingenting utan bara har varandra nära, jag hör hans vardagsljud i bakgrunden, medan jag gör något annat.



Känslan av att nästan vara i samma rum.


Ofta blir det samtal om hur dagen har varit.


Ibland räcker det att höra: "Vad fin du är idag" för att orka vara kvar.


Ibland ringer vi bara och säger godnatt .

När?

Kanske ni undrar hur länge jag befinner mig i Sverige? Jag vet i vart fall när jag åker. Lång resdag, men jag kommer fram innan jag åkte!

Angående trafiken.

Så har jag ett enda tips när man kör här. Tacka inte en annan bilist genom den svenska koden "blinka vänster, blinka höger, blinka vänster, blinka höger". Här i landet betyder det snarare "fan ta dig." Men apropå trafiken har jag några fina bilder. Lite skoj sådär.


Det här betyder "No parking" eftersom skylten som egentligen betyder
"Parkeringsförbud" ( ) aldrig efterföljs.



Det här är första gången jag ser ett vägmärke som varnar lite innan. Det är väl hela 50 m tills vägarbetet börjar..


Annars brukar det se ut såhär. Mitt ute på vägen, straxt efter en kurva är det ett hål. Ibland står det en kon i hålet. Ibland bara stenar. Ibland ligger stenarna, påkörda efter hålet och ibland står konen på stenarna. Men detta är ett av få hål i vägen som faktiskt är markerat.


När taxin är full står man bakpå.


Egyptisk nedkylning.

konstigt

Kristoffer var ju på Gotland häromveckan. Han träffade Heidi, alltså min Egypten-Heidi. Jättekonstigt. Han och Heidi på ena sidan luren och Annamari och jag på andra. Jag är rödnäst för att jag har gråtit. Jag saknar min pojk.

Fantastisk överraskning x 3

Idag har jag som sagt varit på snorkeltur. Har haft mina favorittanter med mig och dagen har varit helt underbar. Röda havets kristallklara vatten, alldeles turkost vart man än tittar och strålande sol från en klarblå himmel. Planen var att jag endast skulle snorkla eftersom jag fortfarande har problem med mitt öra. (Har träffat tre doktorer här i Egypten och rådfrågat en i Sverige, men inget hjälper). Jag simmade ut och såg några fiskar. Försökte dyka ner på egen hand vilket gick bra. Kände inte av något i vare sig bihåla eller öra och var mycket nöjd med detta. Sen såg jag dykaren med personen som testade på introdyk under mig. Dykaren vinkade ner mig och jag tänkte att vi skulle high five:a eller liknande, men han ger mig istället sin nödregulator så att jag också kan andas under vattnet. Han erbjuder mig sin arm så att jag inte flyter upp igen och jag simmar tillsammans med dem. Under en sten hittar vi två gigantiska muränor som ser ut som ett gammalt par. De käbblar lite med varandra och ser sedan ut att pussa på varandra. Fantastiskt häftigt!

Vi simmar vidare och plötsligt ser jag något skymta borta i vattnet. Det är stora djurkroppar, men lite för grumligt för att se helt klart. Min första tanke är såklart hajar, eftersom vi pratade om det alldeles innan vi hoppade i, men när djuren kommer närmare ser vi att det är delfiner! Fyra stycken delfiner, alldeles framför oss. Tre av de verkade ha sett dykare innan, men den fjärde var nyfiken. Han kom alldeles tätt inpå oss och spanade in oss lika mycket som vi spanade in den. Så oerhört mäktigt att se denna vackra varelse så nära inpå. Eftersom vi tre dykare simmade på höjden, divemaster, jag, introdykare, har vi alla tre bra syn. Jag ser hur mannen under mig sträcker ut handen för att nudda delfinen och den är kanske en halvmeter ifrån. Han nuddar den inte, men nästan. SÅ HIMLA HÄFTIGT!

Efter en heldag av sol och bad åkte jag en snabbis till kontoret. Där väntade två överraskningar, dels ett vykort till (!!!!) från min älskade mor och ett anställningskontrakt för vintern. Vietnam, here I come!


Gullig tjej med gulligt kort.

En helt vanlig dag...

... existerar inte i guidelivet. Alla dagar är olika, vissa påminner om varandra, men skiljer sig ändå oerhört. Ni måste ju vid den här den tiden vara sjukt nyfikna på vad jag gör hela dagarna och alltså tänkte jag berätta om dagen. Onsdag, en helt ovanlig dag.

Dagen började redan klockan 05.00. Jag hade telefonen dit gästerna kan ringa om de har några problem (nedan kallad GT). Vid detta tidiga klockslag ringde en gäst som behövde en doktor. Jag ringde doktorn. Somnade om. Vid 06.45 ringde samma gäst för att få hjälp med att förstå doktorns engelska. Jag somnade om (efter att jag översatt engelskan!). 07.30 stängde jag av larmet och tänkte "jag skippar morgonsimning idag, måste sova också." Uppgång vid 08.00 för att åka till Polisens passavdelning. Där mötte jag upp en lokalguide som hjälpte mig med papprena.



Åkte till kontoret och skulle börja dagen. På GT kan gästerna ringa på förmiddagen för att boka utflykter. Alltså, mellan 09.30 och 12.00 satt jag och hade fullt upp eftersom det ringde nästan hela tiden. Boka utflykt, fråga om bagage, frågor om utflykter, hemresa, en bra strand etc etc. Samtidigt fixade jag schema för bilar som kör oss till hotellen och diverse andra kontorssysslor. Alla gäster som ringer in med problem ska loggas i vårt datasystem. Ibland kan det vara trixigt att hitta rätt gäst med rätt bokningsnummer, så allt tar lite tid.

När klockan slog 12.40 drog jag från kontoret. Jag åkte till gymmet. Eftersom jag har fått det ack så enkla tipset från årets bästa personliga tränare, "att träna lite är bättre än inget" så befinner jag mig nu på gymmet var dag. Ibland tränar jag mycket, ibland lite. Men det är så skönt att röra på sig. Konstigt hur mycket mer energi man får av att göra av med den. Och tack vare Mia har jag gått under dagen och behövt dra upp mina shorts eftersom de har blivit för stora. Efter träningen blev det en grym sallad från Hard Rock som jag plockade upp vägen till passavdelningen för att hämta mitt pass som nu fått en stämpel i sig att jag får stanna två månader till.


Kul bokstavsmiss hittade jag medan jag väntade på salladen.

Tillbaka på kontoret var jag tvungen att logga de gäster som ringt under lunchbreaket för att sedan förbereda mig att gå på service på hotellen. Då ser jag om det finns några gäster som vi ska höra av oss till eller på något annat sätt göras något för. På första hotellet satt jag en halvtimme. Det var gäster där hela tiden, så halvtimmen blev 45 minuter. Det var gipsat ben, för litet rum, sjukdom vid utflykt och bokning av utflykt. Nästa hotell satt jag på i 25 minuter och samtalade med ett par jättetrevliga gäster samtidigt som GT ringde stup i kvarten med diverse förfrågningar och problem. På nästa hotell sålde jag utflykt och pratade med gästerna i en kvart för att sedan åka vidare till nästa hotell där ingen ville mig något.

Tillbaka på kontoret, logga gästerna och slutföra biljettförsäljningen genom att lämna biljetterna till den avdelningen som har hand om dem. Kika igenom systemet och ringa tillbaka till de gäster som jag skulle ringa tillbaka till. Lämnade kontoret 20.15. Då åkte jag och handlade och kom hem med världens fynd.


(köp ett paket cornflakes och få världens coolaste skål!)

Det var dagen. Imorgon blir en helt annan dag för då ska jag åka på snorkeltur. Ja, ibland är jobbet glassigt!