Jag gillar Hanoi!

Hanoi känns väldigt mycket mer asiatiskt än HCMC. Bilden ovan är tagen ifrån gamla stan. I Hanoi har man valt att bevara, och reparera, gamla stan. I HCMC finns det ingen. Självklart finns det gamla delar, men det känns som om det mesta är rivet eller ombyggt. Hanoi är väldigt bra också på det sättet att det mesta finns på promenadavstånd. Igår gick jag norrut och idag gick jag söderöver. Har fått kikat på det mesta och lärt mig mer om staden. Vädret här är påtagligt kallare. I onsdags höll jag på att förgås i HCMCs 35 grader och strålande sol. Idag har jag nästan frusit lite när jag gått runt i shorts och regnjacka i 20 grader. Det har duggat nästan hela dagen, vilket har varit ganska skönt, förutom när det himlen öppnade sig och det bara öste ner. Men det gick över under tiden som jag spenderade på Women's museum.

Cat Tien Nationalpark - turen

Så här glada var vi. Unn, jag och Heini hade fått ledigt tillsammans och kunde åka iväg till Nam Cat Tien Nationalpark. Från en tour operator i Ham Tien bokade vi en två-dagarstur med övernattning och var så spralliga när vi satt i bilen, helt förtjusta över att vara på utflykt.


Vi började med att köra upp, upp, upp. Fantastiskt vackra berg så långt ögat kunde nå.


Vi stoppade vid ett vattenfall. Egentligen var det en omväg på två-tre timmar, men det förstod vi först när vi åkte vidare. Det var vackert. Kul att Unn efter en vecka är lika brun som mig, och jag har spenderat 3 månader i solen. Inte rättvist.


Vi stoppade och fick en så idyllisk rishattsbild. Här plockar de Oolong-te som vi sedan fick smaka.


Vi kom fram till Cat Tien och checkade in på det enda hotellet i området. Det var 2-stjärnigt och lika illa som det ser ut att vara. (Ja, Heinis myggnät är lagat med plåster.)


På kvällen blev det nattsafari. Det var så himla roligt! Vi fick klättra upp på flaket på en mindre lastbil. Där fanns det ett 20-tal sittplatser varav de flesta redan var upptagna. Vi slog oss ner och bilen började rulla. Vi åkte på den enda "asfalterade" vägen framåt i ca en halvtimme, vände och körde sedan tillbaka igen. Det var kolsvart ute, ingen måne, men en alldeles stjärnklar himmel. Längst fram på flaket stod en man med en urstark ficklampa. Han lyste runt omkring och när han spottade något stannade bilen och vi kunde beundra djuret. Hela grejen var så festligt, sitta på ett bilflak och knö tillsammans med tjugotalet andra turister bara för att få se rådjur, vildsvin och vesslor. Så himla kul ändå.


Tummen upp för nattsafari!


Dagen efter åkte vi ensamma på tur. Samma "asfalterade" väg, fast åt andra hållet.


Vi gick ut i skogen och beundrade naturen. Det här är ett 500 år gammalt träd.


Cat Tien är känd för alla sina fjärilar, och just nu är det parningsperiod, men de var alldeles för snabba för mig och det enda jag egentligen lyckades fånga på bild är den här, en dragonfly. Roligt är att Heini och Unn gick först med lokalguiden från nationalparken och jag kom efter med guiden vi haft med oss från Ham Tien. Jag pekar på den ovan och frågar guiden vad det är för något, han svarar "hm, I think it is a grasshopper." Okej, jag är inte superskillad i djur och natur, men en gräsHOPPA, borde väl ha ben?


Vi kom fram till Krokodilsjön och jag spanade efter krokodiler. Såg mest fåglar och fjärilar och jag slängde ur mig ett "I want to be a birdwatcher". Unn kontrar med att "Haha, and I will be a birdwatcher-watcher". Heini tillägger "Yes, and I a will be a birdwatcher-watcher-watcher!" Och oj, vad roligt vi hade åt det.


Fin panorama över sjön. Tydligen bor krokodilerna i sjön, men man kan inte se dem under torrsäsongen. Eftersom krokodiler inte kan andas under vatten frågade jag om man inte kan ha turen att se dem när de kommer upp till ytan, men tydligen inte. De bor i sjön, de andas luft, men man kan inte se de under torrsäsongen. Okej. Vanlig vietnamesisk logik.


På vägen tillbaka till lunch på hotellet försökte jag fota de fina fjärilarna som fladdrade förbi i samma hastighet som bilen. Det var oerhört vackert, men gick sådär att fånga på bild.


Det är inte bara fjärilsperiod, just nu mognar cashewnötterna också. På vägen hem stannade vi och plockade en cashewfrukt som vi smakade. En blandning av supersött och jättebittert. Väldigt konstig smak. Och det är såhär cashewnöten växer. Under varje frukt växer en nöt ut som sen plockas för hand. Förstå vilket arbete att få ihop till en påse nötter!

Skräddat

Alla de här uppsydda kläderna skickade jag med Unn hem. Det är blommiga shorts och kjolar, t-shirts och byxor, helt anpassade efter mig! Jag lovar att ni ska få se bilder på dem när de användes. Det kommer komma rapporter från de soliga småländska skogarna :)

Hej då gästerna!

Sett från rummet på hotell Elegant.

Imorse vinkade vi hejdå till de sista gästerna. En sväng förbi kontoret för att lämna en väska som jag inte behöver släpa runt på. Tillbaka på hotellet slår jag mig ner på sängen för några avsnitt av How I met your mother. Och jag hör hur det börjar låta utanför fönstret. Jag hör det i bakgrunden ett tag innan jag inser att det ösregnar. Åskan går och det blixtrar till då och då. Vi har precis avslutat säsongen och då börjar det regna. Vilken grym tajming!

Dagens.

Självklart ska jag berätta om turen till nationalparken Cat Tien. Men de bilderna finns på kameran och den sladden är bortstädad någonstans. Därför bjuder under tiden på dagens händelser.

Idag var vi på tur ut i naturen. Det är väldigt vackert och det ska ju självklart förevigas. Det här är en vanlig syn, bröllopsbilder som ska fotas därute i naturen. Det ovanliga är ju att Unn är med också.



Efter vår förmiddagstur åkte Anni, Laura (på bilden) Unn och jag till ett barnhem. Vi lämnade diverse kläder och handdukar, men även blöjor som vi hade köpt. På det här barnhemmet fanns det för tillfället sju stycken små barn, varav två hade sk vattenskalle. Deras huvud är alldeles för stort i förhållande till deras kroppar och de två barnen tillbringade sina dagar liggandes på rygg.

Under Vietnamkriget bombade amerikanarna hela Vietnam med avlövningsmedel (bl a Agent Orange) som än idag skadar vietnameser. Då användes det för att få död på växtligheten för att lättare kunna avslöja gerillans upp- och nedgångar i marken, nu orsakar det fortfarande lidande. Barn föds med missbildningar (där vattenskalle är vanligt) då deras föräldrar (/far-och morföräldrar) krigade/levde i bombade områden.

Min enda fråga är: Varför?
Varför ens använda ett sådant medel.
Varför blanda sig i en konflikt som man egentligen inte har något med att göra.
Varför lär sig aldrig mänskligheten.

...

Åh vad jag längtar efter dig!

Cat Tien Nationalpark!

Nu ska jag och Unn gå och sova, för imorgon åker vi på tur! Vi ska till närmsta nationalpark som tydligen är känd för sina fjärilar. Heini ska också med och det kommer bli en tvådagarstur, så vi ska sova över på hotell där ute i djungeln bland alla vilda dju... eh. fjärilar. I vart fall ska det bli himla roligt att göra något på egen hand (alltså, vi har köpt en tur på egen hand) och se lite mer av Vietnams vackra natur. Inplanerade stopp är ett vattenfall (Vietnams högsta?), nattsafari, dagssafari och stopp vid krokodilfarm. Jippie, vad sköj!



Jag slänger med en bild på en mumsig mango-smoothie, som inte har något med texten att göra :)