Jäääävligt gött kött.

Är nyss hemkommen från en middag med vår vietnamesiska agent. Vi var på en brasiliansk restaurang med "all you can eat"-barbecue. Det var kött efter kött efter kött. En majskolv slank in och lite grillad ananas, men sen kom det mer kött efter kött efter kött. Kyckling, biff, lamm, räkor, korv, skinka och så vidare. Det bara fortsatte att komma. Det var servitörer som kom in med nygrillade spätt och la upp det tallriken. Ett tag trodde jag att det skulle komma ut kött genom öronen. Och till lunch idag tog jag en kycklingsoppa just eftersom jag behöver lite protein eftersom jag försöker att inte äta så mycket kött. Men ojojoj, vilken middag. Gott var det.



Imorn åker vi hem till Phan Thiet. Det ska bli väldigt spännande att se hur vi kommer att bo. God natt!

(För er som befinner er i Ho Chi Minh City och vill äta riktigt gott kött, restaurangen heter Au Lac Do Brazil och finns på 238 Pasteur Street, Q. 3)

Whatever he says

Jag håller med Aksel när han säger att det är det godaste kaffet han druckit. Fem stycken ice coffe with milk beställde vi och servitören svarar "okey, five icoffe". Språket är inte det bästa, men kaffet alltså. Mmmmmmm, kaffet alltså. Det ställs framför dig och bryggs direkt framför näsan på dig. När det slutat droppa är det bara att slå över det i glaset som är fyllt med is och njuta.



Och njuter, det gör man verkligen!

Ut på citytur, aldrig sur

Notre Dame hittar man inte bara i Paris. I Ho Chi Minh City finns den lite mindre kända kyrkan, också vid namn Notre Dame. Dock utan en klockringare vid namn Quasimodo.



Det besöktes även diverse marknader under vår stadstur, här är Petri och Heini på den kinesiska.



Och oj vad mor kommer bli förvånad när hon kommer hit. Inte bara att jag bemästrar konsten att äta med pinnar, jag äter även oidentifierbart kött.

Dansk förlust i HCMC

Kvällen spenderade vi med att insupa den lokala kulturen. Vi såg en badmintonmatch på en nästan fullsatt arena. Tydligen har Danmark och Vietnam ett samarbete, dansk kultur och mat här i Vietnam och jag antar att det samma sak, the other way round. Tydligen är Danmarks kronprins just nu i Hanoi för att besöka landet. I vart fall spelades en badmintonmatch mellan danska och vietnamesiska spelare. Vi stannade inte hela tiden utan gick efter ett set, vi hade en middag att vara i tid till. Det var väldigt kul att få uppleva stämningen på läktarna. Så fort någon av spelarna tog poäng så jublades det vilt och när den danska spelare spexade lite så kiknade den vietnamesiska publiken av skratt. Helfestligt!


Det var även en man på plats. Han pratade väldigt mycket och blev väldigt fotad. Tyvärr är jag ungefär lika bra på vietnamesiska som de är på engelska så hans budskap nådde inte riktigt fram till mig, men jag jublade ändå.

En stor dos historia

Heini stänger nedgången efter sig.

Dagens utflykt gick först till Cu Chi-tunnlarna som är ett 250 km långt tunnelsystem där gerillan stred mot de amerikanska soldaterna. I herrans många år levde de i dessa tunnlarna, under vissa perioder var de endast ovan jord nattetid. Och vilka tunnlar! Det fanns alla sorters salar, sjukhussal, förrådssal, kökssal, frititdssal etc. Allt utgrävt för hand. Dessa tunnlar vi besökte blev bombade och har sen blivit utgrävda igen, på senare år. De har blivit lite vidgade, men herregud vad trångt det var. Standardmått på 1,2 m x 0,8 m. Alltså fick vi gå framåtböjda hela tiden. Jag duckade extra mycket eftersom det ibland flög fladdermöss över huvudet och för att då slippa få dem i ansiktet...


På väg ner.

Jag tyckte att det var jobbigt att gå i det området. Det är en plats som oerhört många har dött på och att tänka tankar om det får mig att bli nedstämd. Men det var ingenting jämfört med krigsminnesmuseet. Alla bilder, alla döda människor, alla förstörda liv, alla deras historier... Det som kändes mest var en flickas brev till Barack Obama. Ett brev innehållande brustna förhoppningar om livet. Usch.

Tack, säger jag för mitt liv.

Lunch åt vi på en vietnamesisk restaurang med vietnamesisk buffé, alltså oerhört många smårätter som äts med de obligatoriska pinnarna. Och som alltid är desserten en purfärsk frukttallrik.


Glada gänget.


Bästa desserten.

Mekong-deltat.

Mekongfloden rinner hela vägen, från Kina, via Laos, Burma, Thailand och mynnar ut i Vietnam och Kambodja (deltat är så stort att det sträcker sig över gränsen). Floden består av många floder som bildar små öar där det bor människor. Självklart lever de väldigt nära vattnet, vissa till och med på vattnet. Jag läste även att man mellan 1995 och 2005 har hittat oerhört många nya arter i just Mekongdeltat, både växt- och djurarter.


Vattenkokosnöt.

Vi var där idag och fick oss en tur. Först förbi ett Cao Dai-tempel och en historia om religionen med allt vad det innebar.


Själva altaret inne i templet.

Vidare till en stor båt som tog oss över den stora floden så att vi kunde byta till en mindre båt för att ta oss uppström på en flod som gick mitt mellan två öar. Där på ön besökte vi en familj som framställde kokosnötsgodis. Mumma! Vi testade även risvodka med egenproducerad honung och citrusfrukten komwat. Förvånande gott! På en annan ö fick vi smaka färska frukter, ananas, papaya, longen och jackfrukt. Riktigt, riktigt gott. sedan fick vi åka med lokalbefolkningen på deras båt genom hela ön (med möten på supersmala floden!) tills vi kom ut på andra sidan där vår stora båt mötte upp och tog oss tillbaka.


Självklart hade hon som paddlade en rishatt på huvudet.

Vilken skillnad!

Det här är en galen stad. Vart man än går får man se upp så att man inte blir påkörd av en vespa/moppe. Ho Chi Minh City har ca 9 miljoner invånare och 3 miljoner vespor/moppar! Vi har spenderat dagen genom att åka runt på de olika hotellen för se hur de ser ut och vad som finns att tillgå. Människorna här är fantastiska. Så oerhört vänliga och söta, även om jag inte riktigt förstår deras engelska än. Imorn ska vi på utflykt till Mekong-deltat. Det blir häftigt!


Jag med Uncle Ho på en 500 000 dong-sedel.