Busschaufförshälsningen.

Ni vet ju hur det är. Busschaufförer hälsar alltid på varandra. Överallt och hela tiden. I Sverige är den lite trött, lite långsam..



Medan den i Vietnam håller ett högt tempo...



Och idag när jag suttit 5,5 timmar i buss så har jag förstått en sak. De svenska chaufförerna hälsar som de gör och det betyder inte mer än "tjenaläget kompis, trevligt att möta en prima busschaffis här på vägarna"

I Vietnam däremot så blinkar man två gånger och sedan gör chauffören vinkningen ovan. Om den mötande chauffören gör samma vinkning tillbaka, ja då vet du att allt är lugnt. Däremot om chauffören du möter istället ser ut såhär:



då är det dags att direkt bromsa eftersom då dyker det upp en poliskontroll alldeles runt hörnet och då är det bäst att hålla hastigheten. Och det kollas hela tiden!! Vår chaufför idag blinkade och vinkade på alla bussar (och minibussar) vi mötte! Men det funkade, vi kom fram utan att ha behövt böta.

(och om ni låtsas som om min silverskål är en ratt så blir det lite enklare. Och ledsen över storleken. Eftersom Mr Iphone åkt hem kan jag inte längre fixa det lika smidigt.)

Nöjda päron.

Nu har jag vinkat av dem. Nu sitter föräldrarna på väg hem med väskor fyllda av nyfyndade saker. Knappar, sopkvast, flätad tropikhjälm, moppehjälm, skor, skräddarsydda kläder, t-shirtar och väskor. Allt har de hittat för en mer eller mindre billig peng. Igår kväll fick jag krypa ner i mammas säng och berätta om hur min dag hade varit. Jag kände mig några år yngre, men oj vad mysigt. Tusan vad jag saknar er allihopa. Familj, pojkvän, kusin och vänner. Långt borta är ni allihopa och det lär ju inte bli bättre på några månader. Puss till er alla!


Päron på poolkanten.


Mami på sin balkong.


Två fina päron och en guide.

Vietnamesisk favorit: mopedfraktning

Det är så fascinerande att se trafiken i den här stan. Och det är oerhört festligt att se allt som kan fraktas på en moped! När jag är ute och åker så dyker än det ena, än det andra upp på mopederna. Här är några lite festligare varianter som jag försökt fånga på bild:


Stort lass med kartonger.


Obskyr plåtränna.


Överlastad med hoptejpade svarta sopsäckspaket.


Blomman är ute och luftas.


En väldigt långsmal kartong.


Här är favoriten än så länge. Ja, det är en gigantisk tavla!


Samma tavla lite mer in action. Förstå att köra med den genom hel Ho Chi Minh City! Tur att de satt två personer på samma moppe, så att en kunde köra och en hålla tavla. Imponerande!

Ledsen...

....men du som gjorde den här sökningen och hamnade på min blogg är nog lite fel. Hoppas du hittar honom!

i plural lovade jag

Varsågoda!

Gårkvällen

Vi hittade en grym klubb där det hängde backpackers och man kunde dricka buckets. Idag har jag inte gjort många knop på min lediga dag.

Mot Älmhult!

Idag flyttar Kristoffer till sydligare breddgrader, hela vägen till Älmhult. Där ska han jobba på IKEA, vi får väl se hur länge. Det känns oerhört konstigt att inte vara med, inte hjälpa till, utan jag befinner mig istället på andra sidan jorden. Jättemärkligt.

Här är han i vart fall, min prins. Alldeles jättefin i skjorta och shorts uppsydda här.



Lycka till med jobbet älskling!