Stay black?

Om de är nöjda?

Att de är! Översta våningen med en balkong med utsikt över havet, fantastisk frukostbuffé och trevlig pool. Denna vecka har jag haft det väldigt bra, eftersom min tvådagarsutflykt inte blev av och jag har istället kunna spendera mer tid med päronen. Mamma berättar hur de sover med öppen dörr och vaknar på morgonen av vågorna som slår in över stranden. Jag har inte sovit hos dem, men jag har varit där och sett solen går ner över taket.

Det har varit fantastiskt trevligt att ha päronen och Kristoffer på besök, men det ska bli ganska skönt att vara utan besök ett tag (men jag hoppas att du kommer i februari Unn!!!). Få lite tid att faktiskt vara med mina kollegor.. Halva säsongen har nästan gått och jag har mest varit med mina besökare. Jag ska även försöka få rutin på mitt tränande. Har inte blivit mycket av det, men jag har kompenserat lite med en del strandpromenader. Haha, nu börjar jag bli brun!

Poolhäng med papsen.

Förändringens ström

Stranden som jag och Kristoffer gick på häromdagen som då bestod av fina, små sandkorn är nu istället full av små och stora snäckskal. Jag antar att det är strömmarna som vänder om i havet och kanske, kanske kommer vågorna att minska nu. Då hoppas jag att det kan bli möjligt att kite-surfa utan att svälja halva sydkinesiska havet.

Och apropå förändringar, listorna har kommit. Alltså alla platser jag kan söka till sommarsäsongen. Jag funderar, tänker och undrar. Var och vad? Vad säger pojkvännen? Hur länge klarar vårt förhållande den här distansen? Vad skulle jag pyssla med i Älmhult? (Någon med ett kreativt, utmanande jobb i bakfickan?) Vill jag vara borta en säsong till från Sverige?



Ja kanske. En kort sommarsäsong gör det ju möjligt att nästan få kakan och kunna äta den också. Nästan.

2011

Sånt här gillar jag, en liten översikt av mitt liv.

I januari åkte jag på guideskola och lärde mig allt jag behövde veta och träffade en massa trevliga blivande kollegor.



Jag flyttade ihop med min prins och torsdagarna spenderades med pannkakor i detta förträffliga sällskap.


Jag modellade och åkte ut i världen med en mycket galen frisyr.


I april åkte jag till Egypten för att stanna där i närmare 7 månader. Jag lärde mig mycket om landet, men även mycket om mig själv. Jag träffade fantastiska människor, jag träffade förjävliga människor. Jag insåg att jag har hittat mitt drömjobb.


Jag har även hittat min drömprins, och den 22 augusti förlovade vi oss.


Nästan hela november var jag hemma. Jobbade och färgade håret igen, pussade på min prins, promenerade långt med bästa kusin och njöt av det kyliga vädret.


Den 26 november bar det av igen och jag landade i Ho Chi Minh city, 10 miljonersstaden som sjuder av liv.


Det vietnamesiska livet är underbart.
Och innan året var slut hann jag både att ta emot min kära pojkvän och mina föräldrar som är lika förtjusta i landet som jag är.

Så kom igen 2012, låt det här året bli minst lika bra!

Vem var först?

Kate Moss som David Bowie...


...eller Cecilia med synt-lugg?

Vem gaddade sig egentligen först?

Mina kära bröder.

De känner mig väl och även sig själva. Jag fick nämligen en julklapp från de, levererad via päronen, med en mycket fin dedikation. Tack kära ni! En present är på väg tillbaka, de landar om typ två veckor :)