Toughest i Stockholm har varit lilla formtoppningen (eftersom det var där jag sprang så himla bra förra året utan att ha tränat något nämnvärt). Jag hade som ambition att springa så fort jag kunde och klara hindrena. En himla bra och konkret plan :)
Hindrena var inga som helst problem. Kände mig så oerhört stark när jag flög över väggar och ramper, svängde och slängde hit och dit. Och den sista rampen tog jag på första försöket, för tredje gången i år. Känns så himla skönt.
Löpningen däremot var okej. Önskar att jag haft lite bättre kräm i benen, mer kraft i löpsteget genom hela banan. Det har jag inte för tillfället. Har tränat styrka och explosivitet under våren och det märks. Jag är betydligt starkare och snabbare. Jag har inte tränat kondition, jag har mest bibehållit konditionen och då är det i löpningen jag blir trött.
Är oerhört stolt över att springa in på en 34e plats. Lida är ett så oerhört fantastiskt område att springa i och i år var det 19 grader i vattnet, så det var riktigt gött till och med. Längtar redan till nästa år!
Svärfar fotade mig under loppet. Inte konstigt att löpningen går långsamt om jag springer runt och blundar!?